Livet kom emellan med konstgjord andning på mig själv. Det var verkligen så..Jag har fått lära mig att andas, och att andas rätt med magen .Inte uppe i bröstet med korta snabba andetag som inte syresätter kroppen och som gör att allt snurrar runt och att man inte kan se klart och fatta rätt beslut . Många episoder blev det när inte hjärnan ville fungera, kan tänka tillbaka och le lite ,( går lite bättre att se tillbaka nu innan var det bara en tillbaka blick med frukansvärd rädsla). Till slut sa det stopp. Läkarna kallade det STRESS .
Det är nio månader sedan nu och jag mår bättre för varje dag.
Nu i höst väntar mig en ny och rolig utmaning. Jag ska gå i skolan...
Läsa ämnen som jag inte fick läsa på gymnasiet (gick vårdlinjen) och kanske jag kan få behörighet till högskolan..
Eftersom detta är en stickblogg, vill jag skriva lite om vad som skett på den fronten.
Mitt intresse för stickning har återvänt (kunde inte läsa mönster förra hösten) tack vare en bekant som tog med mig till C-knit på stickcafe i Värnamo.
Nu är huvudet fullt av stickprojekt jag vill göra, tiden räcker inte till...
Garnet köpte jag av Anna i Båstad på hantverksmässan.
Var tvungen att genast prova den på honom. Visst är han fin..
Som jag längtat efter att Maria skulle släppa mönstret på Pergola cardigan.Har velat sticka den när jag först såg den, men då skulle den först teststickas och eftersom lille sonen skulle ta studenten kände jag att det skulle bli svårt att hinna med. Maria släppte mönsteret förra veckan och jag beställde snabbt garnet av Strikk Pakucho bomull . Fick garnet dagen efter och satte igång att sticka. Så rolig modell att sticka och fint blir det.
Mer färdiga projekt kommer som tex Offekofta, vantar m.m att visas på bloggen en annan dag
